2018-02-16: Ny mailadress: aljoweijl@gmail.com
 Utskriftsvänlig version



INTRODUKTION HRF




I namngivningen Human Rörelsefunktionalitet visar vi att människans hållning och rörelse blir betraktad som vitala funktioner.
Besvär och sjukdomar av hållning och eller rörelse, inte minst i kotpelaren, är således att betrakta som funktionsproblem. Berättelser som kot förskjutningar och ryggar som är ur led är i denna vision fabler.

Terapins kännetecknen är en totalbehandling av kotpelaren genom manuella milda krafter efter analys och bedömning av de nödvändiga riktningar. Den mest stabila
funktion eftersträvs.

Normala reaktioner på behandlingen kan vara eftersmärta och eller trötthet i ett par dagar.



Att se rörelse utelslutande som fysisk aktivitet är inte tillräckligt. Rörelse som lek, motion eller tävling ger ofta en förbisedd, emotionell avspänning och återhämntning under förutsättning att den är lustfylld.
Barnens spontana och lustfyllda rörelser ger en annan uthållighet jämfört med påtvingade rörelser (aktiviteter).
Rörelse är en omistlig del i människans utveckling. En väl utvecklad rörelseapparat är en viktig förutsättning för en adekvat kommunikation med omvärlden.
Utan rörelser finns det inget liv.

Terapi Human Rörelsefunktionalitet forskar och behandlar besvär i rörelseapparaten.
Under dessa besvär finns även de som betraktas som "psykosomatiskt". Behandlingsvisionen använder sig av nedanstående fyra utgångspunkter.

Dessa beskrivs nedanför först ytterst kort. Sedan finns det på kommande sidor en lite mer utförlig beskrivning

1 Funktionella utgångspunkten



Hållning och rörelse blir konsekvent betraktat utifrån de funktionella synpunkter som Buytendijk har introducerat i sin bok (1948). Dessa teorier passar idag mycket väl ihop med modern hjärnforskning som bedrivs av Gerald Edelman, Antonio Domasio, Oliver Sachs, Steven Rose, Israël Rosenfield m.fl. De här teoretiska utgångspunkter anses så pass viktiga att vi har använt dessa i vår namngivning: Terapi Human Rörelsefunktionalitet (HRF).


2 Positionalitetsbegreppet



Kännetecken för HRF diagnostik och terapi är även introduktionen och utvecklingen av positionalitetsbegreppet. Detta är en utveckling av de under punkt 1 nämnda funktionella synpunter. Däri blir, gällande människans utförande av rörelsefunktionen , skillnaden mellan centrisk och excentrisk positionalitet betraktad. Att utan besvär kunna röra sig krävs (bortsett från extrema situationer) ett rörande i centrisk positionalitet.


3 Hjärnfunktion och rörelsefunktion



Gällande hjärnfunktionerna som bestämmer rörelsebeteende, läggs stort värde på Gerald Edelmans ( och de ovannämnda hjärnforskarna) teorier att de, fortfarande gällande, teorier om funktions-lokalisering i hjärnan inte är riktiga. Rörelsebeteende blir reglerat utifrån ett nätverk, vilket är odelbart knutet med iakttagelseförmåga av omgivningen. Dessutom kopplat till deras betydelse för att röra (sig) och tillsammans med alla, därtill anpassade, befintliga rörelseformer.



4 Biomekanik



I teori och praktik görs mycket forskning efter biomekaniska principer. Dessa skall dock vara underställda och beroende av de 3 först nämnda utgångspunkterna.

Behandling

Behandlingen börjar alltid med en undersökning. Den är neurologisk och ortopedisk orienterad. Samtidigt bedöms om patienten visar en ihärdig excentrisk funktionalitet.
Ibland krävs det en konsult av en specialist om symtomen är av för allvarligt karaktär.
I sådana fall rekommenderas en specialistremiss via (remitterande) (tand-)läkaren.


En utförlig vetenskaplig beskrivning av terapin HRF finns på websiten:
http://www.bewegingsfunctionaliteit.eu

Definition


Human Rörelse Funktionalitet



Human Rörelsefunktionalitet är en terapi som har grunden i Fysioterapi, rörelseterapier av olika slag och en gemensam biologisk och vetenskaplig grund.
Den skiljer sig åt på så sätt att den ser startpunkten till rörelsemotivation på ett annat sett.
Är starten annorlunda, då är även utgången ofta annorlunda.
Starten till rörelsemotivationen ligger i människans omgivning och dess alltid närvarande kommunikation med omgivningen. Detta ger mening till allt vi gör.

HRF är en terapi som betraktar att mänskligt rörande I grund är en självorganisation. Självorganisationen bygger på optimal meningsgivande och ohämmad kommunikation.
Den teoretiska grunden hittar man i gällande human naturvetenskap som biologi , fysiologi men även i fenemenologin.


Med all kommunikation menas impulser och signaler från kroppen och omgivningen.
Dessa behöver inte leda tillmedvetna upplevelser.
En individ utan omgivning existerar inte. Utan omgivning är livet mer eller mindre meningslös.
Av största vikt vid engagemang på omgivningen är den betydelsen vi ger det.
Engagemanget byggs, oftast omedveten , upp via en enorm mängd av signaler , såväl intern från kroppen och extern från omgivningen. Synteser av detta leder till vårt rörelsebeteende.
Observera (iaktta) , ge mening och röra sig är tre aspekter av en funktion.
Att ge mening till saker och ting är därmed ingen exklusiv produkt av psyke eller själ.
Den äger rum på fysiologisk nivå av celler och biologiska regelsystem.
Utom dessa , ofta omedvetna, motiveringstendenser är att röra sig en meningslös aktivitet.
Det här är en aspekt som i de flesta betraktelsen kring att rör sig (rörelsevetenskap) utelämnas, men som egentligen borde vara starten av den.

När självregleringen uteblir skapas det en förutsättningen för malfunktion i kroppen som kan leda till besvär .
I terapin kan denna självregleringen återsällas igen. När malfunktionen uppstår kallas det för excentricitet eller excentrisk positionering och när den är återställd heter det centricitet eller centrisk positionering.


Teoretisk förklaring.



Är rörelserna inte meningsfulla då blir att röra sig till en lineär kausal process, utan biologisk mening. Som sådan kan den inte ge en förklaring på frågan varför det finns så många olika besvär i jämförbara situationer För att kunna ge förklaringar till detta använder sig HRF av positioneringsbegreppet. Begreppet kommer från den Tyska fenomenologen och sociologen Helmuth Plessner. Grundare till HRF , de Graaf, Verberk och Sinke använder begreppet för rörelseanalyser.

Utifrån positioneringsbegreppen som nämnd ovan kan två mer eller mindre motsatta tendenser analyseras fram.Den ene där rörelserna är riktat på att delta i situationen och den där man underviker att delta i situationer.

Den fysiologiska representationen av processen hittar man i orienteringsaktiviteten. En aktivitet som p.g.a. signaler ur omgivningen förbereder organismen i umgänge med omgivningen.
Uppmärksamheten riktar sig på sådant sätt att (över-)leva blir möjligt.
Alla dessa signaler blir genom orienteringsaktiviteten till ett informationsmönster (scenkonstruktion) som ligger till grund för allt beteende , inklusive rörelsebeteende.


Centrisk positionering.


Rörelsebeteende sker mestadels genom automatiska rörelseprocesser, vilka i vanliga fall bildar grunden till en bra rörelseorganisation. Under dessa förutsättningar är det besvärsfri fungerande det mest optimala.


Excentrisk positionering.



Rörelsebeteende har tendenser att vara automatisk rörelsereglerad. Att vilja undvika situationer medför en kontroll över situationerna. Rörelseeffektiviteten förloras på så sätt.
Man rör sig stel och osmidig. Detta kontrollbehov kan bli till ett omedvetet kontroll karaktär när man rör sig och permanentas.
Risken på besvär tilltar på så sätt. En bestående känsla av otrygghet, värk mm. som byggdes upp i meningsgivandet är enligt HRF en viktig faktor i ihållande ineffektivt motoriskt beteende.


Praktik.



Som sagt står processen av självregleringen i att kunna röra sig central. Grunden är aktivitets processen mellan individen och omgivningen. Det här är en aktiv process som formar sig i själva rörandet.
Det betyder att patienten själv i behandlingen och genom behandlaren, effektiviteten av att röra sig, (åter) ska kunna realisera.
Stora delar av sinnesorganen och sinnesintryck samt cellprocesser fungerar genom känslighet för mekaniska tryck- och dragkrafter. Detta ger möjligheter för taktila inslag och träningsformer som har en direkt tillgång till grunden för kroppen (organismens) fungerande.
Konsekvenserna av detta är att det kräver av behandlaren kvalité i tillvägagångssättet så att den kroppsliga organisationen tas till vara varigenom den andre åter kan fungera på ett annorlunda och optimalt sätt.


Aljo Weijl
April 2014




Institute for Human Functionality of Motion (HBF)



Copyright: C.G.de Graaf/Institute HMF. December 2001
Translated 22-02-2005


The institute for Human Functionality of Motion is aimed at practice as well as
training.

Introduction



The therapy human functionality of motion (HBF) is occupied with complaints
concerning the motor apparatus. Amongst them are also complaints being merely
pointed to as ‘psychosomatic’. The vision about this concerns mainly four points of
departure which are only shortly indicated here and which are summarily worked out
hereafter under Theory HBF.

1. The viewpoint of functionality



Posture and movement are consequently approached from the viewpoint of functionality, as this was introduced by F.J.J. Buytendijk in his book:

"Algemene theorie der menselijke houding en beweging"
(1948) ("General theory of human posture and movement") .

This theory and its consequences fit in seamlessly with theories of present-day brain-researchers like Gerald Edelman, Antonio Damasio, Oliver Sacks, Steven Rose,
Israel Rosenfield and many others.
This theoretical point of departure is thought so important that we have
established it in the name of our institute: Therapy HumanFunctionality of Motion (HBF).

2.The notion of positionality



Characteristic for the diagnostics and therapy HBF is also the introduction and development of the notion of positionality, as a further elaboration of the viewpoint of
functionality mentioned under 1. In this point of view a distinction is made between centric and eccentric positionality as regards the way a human being executes
his function of movement.
Being able to move without complaints supposes (except in special situations) an
ability of motion in centric positionality.

3. Cerebral function and the function of motion



Regarding the functions of the brain which determine the behaviour of motion, a great importance is attached to the ideas of Gerald Edelman (and the other brain researchers mentioned before) that the (still common) theories about
function localisation in the brain are wrong. The behaviour of motion is controlled from an indivisible meshwork inseparably interwoven with the observation of things and humans, with their significance of movement, together with all the adapted, attached forms of motion.

4. Biomechanics



Both in theory and practice a lot of research is done in the field of biomechanical principles, but always in their subordination to and their dependence on the three points of departure mentioned before.


General information:
Instructors at the institute: C.G. de Graaf, therapist functionality of motion; prof. Dr.
A.J.A. Verberk, psychologist, Em. professor of methodology of the social sciences at
the State University of Groningen.
Address of the institute: C.G. de Graaf, Kooilaan 18, 8501 CT JOURE the
Netherlands.